Natten 2020-08-10/11 reste jag med Svan som eskort till planeten Antroelia för att där hålla mitt anförande om Venezuela. Kunskapen om planeten Jorden är ganska så minimal på Antroelia, och det är kanske inte så konstigt – Antroelia ligger i det Centrala Universumet – i ett annat universum.
Antroelia har tre uppgifter:
1. Att skydda Första Källan (Gudomen), 2. Att omhänderta fullgångna civilisationers själar i väntan på att de skall inplanteras i nyskapade universa. 3. Att verka som Första Källans Neutrala högra hand in i Kosmos. Piroelia är Första Källans Mörka vänstra hand. Antroelia skulle troligen ha varit Första Källans Ljusa hand, men i praktiken är Antroelia Neutralt – man går den Ljusa vägen men accepterar Mörkret, med vilket man har en god relation.
För mig är Antroelia som att komma hem. Mitt Högre Andliga Jag, Tun, är nämligen ledare för Antroelia, och han ingår i en grupp om 13 personer, De Äldste.
Antroelia är den plats som Jesus kallade ”Paradiset”. Där finns hjortliknande, orädda djur som äter gräs samt mycket vackra fåglar. Där är gott om blommor, bin och underbara fjärilar. Och där finns ett vattenfall med kristallklart vatten.
Individerna där är vackra kvinnor och män och de ser exakt ut som Människor. Men det sexuella saknas och det finns inga barn – men alla älskar varandra. Och bäst av allt är friden – den outsägliga lyckan som alla känner.
I min jordiska inkarnation är jag sedan 25 år tillbaka vald till universell fredsmäklare. Det är som sådan jag reser runt och får Universums folk att börja samarbeta. När jag framträder har jag min ämbetsdräkt på mig. Den gamla klassiska dräkten, som så många fredsmäklare före mig burit, har jag låtit sy om så att den ser ut som jag önskar.
Inför mitt tal stiger min själ in i en värdkropp. Talet jag skall hålla gör jag i en genomskinlig, cirkelformad minibyggnad med ett antiseptiskt dis. Där kan alla se mig och där sprider jag inga sjukdomar.
Jag är mycket populär på Antroelia. Tidigare brukade invånarna i kör skandera mitt namn, men det har jag vänligen avböjt. Det känns på något vis fel. Mitt Högre Jag Tun är en reserverad och tillbakadragen gentleman och jag vill försöka bli som honom.
