Resan gick bra. Svan sjöng med bravur 16 Jordiska låtar och jag höll talet om Människan via min själ och den lånade värdkroppen. Utomjordingarna fick för första gången höra jordisk schlagermusik, som de verkade uppskatta. Jag frågade vad de uppskattade mest, klassisk jordisk musik framförd av en tenor med stor orkester, som de tidigare så ofta fått höra vid alla mina framträdanden av detta slag, eller som nu, jordisk schlagermusik, när den är som bäst? De kunde inte svara. De har ingen möjlighet att jämföra för att sedan välja vilken musik som var bäst. DE ÄR. De uppskattar musiken nu – punkt.
Jag insåg, för vilken gång i ordningen vet jag inte, hur överlägsen den Mänskliga rasen är i detta avseende. Det är omöjligt att få svar på följande fråga till en utomjording: ”Vad uppskattar Du bäst, den här musiken eller den där?”
Min själ löd order – ingen resa i centrifugen före mötet. Men han gjorde det efter mötet via sin värdkropp med resultat att han slog i huvudet och svimmade. Jag anser att själen har ett ansvar för den värdkropp man använder. Man får inte riskera att den råkar ut för olyckor, vid ärenden som inte är absolut nödvändiga.
Fortsättningsvis förbjuder jag min själ att genomföra dylika påhitt trots att ”detta var det roligaste han gjort”. Åter så slås jag av det faktum att jag, d.v.s. min själ i min fysiska kropp, får lov att tygla min själ utan min fysiska kropp – borde det inte vara tvärs om? Jag trodde anden var starkare, och mer pålitlig, än köttet.
